Jiggfiske

Martin
Martin med en riktig bumling till gädda. 12,64 smaskiga kilon. Stort grattis!

Martin Bengtsson har varit ute och frestat höstgäddorna med bra resultat. Vi gratulerar och tackar så mycket för berättelse och bild.
Jag och min kompis Christian började fiska vid 07:30-tiden. Vi började på ett ställe där vi vet om att det brukar stå mycket fisk. Vi hann inte mer än få ut grejerna innan mitt flöte dök och for iväg under ytan. Väl landad visade det sig vara en fisk på ungefär fyra kilo. Vi fick några till på platsen men sen dog det ut lite.

Vi körde till en annan del av sjön som brukar ge bra med fisk men där hade vi inte ett pet. Kompisen fiskade mestadels med jerk. Jag fokuserade på metet. Vid ett-tiden åkte vi tillbaks till där vi började. Vi kammade av hela vassen och det kom upp ett par mindre fiskar på jerk. Vid två-tiden åkte vi tillbaks igen och lade nya drifter på startplatsen.

Jag sa till polaren att vid två-tiden börjar de ta på mete igen. Mycket riktigt så började gäddorna åter igen visa intresse för mina sarvar. Vid  tre-tiden så höll min sarv på att simma in bland rötter som stack ut. Så jag vevade in en bit och då kom där en grym virvel och flötet stack. Jag kände direkt att detta är något tungt. Mycket riktigt, det var en bamsefisk och vi var glada att vi hade en stor håv.

Fisken vägde 12.64 kg!

Sammanlagt fick vi 10 gäddor på jerk och 6 gäddor på mete.

Med vänlig hälsning, Martin.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

2
Här ser vi en glad Anton som stolt poserar med sin nya PB-abborre, 1.700 g fördelat på 47,5 cm. Stort grattis gubben! 

Anton Schagerström har skickat in en fiskerapport där han drar nytt PB på abborre. Vi gratulerar och tackar för berättelsen.

Totalt lugn. Det är vad jag söker i mitt fiske. Känslan att kunna släppa vad det än må vara som alltid gnager i bakhuvudet – det kan vara mötet jag ska på imorgon, uppsatsen som ska in om en vecka, provet som tas om en månad eller sommarjobbet nästa år. Att bara kunna släppa allt och fokusera på en sak; fisket.

Fiske för mig är en naturupplevelse, ett samtal vänner emellan eller ett sätt att komma ifrån vardagen – för det mesta de tre kombinerat. Själva fisket i sig är av underordnad betydelse. Och sist på listan kommer fångsten. Fångsten i sig är för det mesta orelevant – det är lugnet jag vill åt.

Men ibland blir det inte som man tänkt sig. Eller kanske precis så som man innerst inne hoppats, men inte riktigt vågat formulera till en tanke. Det var för några veckor sedan som jag tillsammans med ett par vänner bestämde oss för att ge abborren en chans. Sagt och gjort. Från hörsägen visste jag att stället vi skulle till förutsatte vadare, så snabbt in till Calle och Kristoffer på Fiskekompaniet. Mörka drag skulle tydligen vara nyckeln fick jag höra av en lokal fiskare, så spritpennan åkte fram och jiggarna målades kolsvarta.

Väl på plats möttes vi av mulet väder, men det dämpade inte på något sätt vårt humör. Den skånska hösten har ju börjat, så efter en dryg vecka av konstant regn var himlen nära på blå i mina ögon. Vadarna var redan på och spöna tacklade. Humöret var på topp. Lugnet infann sig snabbt. Fisken nappade, men var ytterst försiktig – de flesta abborrarna var runt 800 grams-klassen. De mörka jiggarna levererade och snabbt drog jag ifrån mina vänner. De tacklade om till mörka jiggar och tillsammans njöt vi av friheten, vågskvalpet och vinden.

Trots att fisken inte riktigt var på hugget var fisket definitivt lyckat. Men som jag tidigare hintat så är själva fångsten av underordnad betydelse för min del. ”Jigg, jigg, ett par vevtag, låt jiggen dala ned mot bottnen, toppen registrerar hugg, mothugg direkt och SMACK”. Det här är en bättre fisk. Dova, tunga, ”head shakes”. Fisken närmar sig. Sen drar den. Får in den igen, men den rusar ännu en gång. Tredje gången gillt, och jag får in tummen i munnen på den. Ser direkt att det är PB. Det totala lugnet jag sa att jag sökte med mitt fiske är som bortblåst. Pulsen slår som aldrig förr och adrenalinet flödar. Fångsten trumfar lugnet denna gång.

Går snabbt över till kompisarna och foton tas. Dags för vägning. Använder en ICA-kasse som provisorisk vågnät. Vågen stannar på 1.700 gram. Måttbandet mäter 47,5 centimeter. Lycka. Lugnet är som sagt länge glömt. Fisken får gå tillbaka, men pulsen stannar inte av. Fisket fortsätter. Får några abborrar runt kilot. Borde vara glad. Är snarare tom. Vet att större fisk lurar i vattnet, men bryr mig inte. Min dag är gjord.

På resan hem stannar vi i en korvkiosk. Ena vännen beställer en korv med chili. Verkar som om munnen hans brinner upp. Kommer hem. Startar datorn. Kollar mailen, Svenska Dagbladet och Facebook. Föreläsningar flyttade, ubåtsjakten i Östersjön fortsätter och X och Y har flyttat ihop. Livet går tillbaka till det normala. Känslan att jag borde skriva färdigt uppsatsen börjar gnaga i bakhuvudet. Mötet imorgon gör sig påmint. Det totala lugnet försvinner. Fisket är slut för dagen.

Anton Schagerström

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather