Färnafiske

IMG_7084_2
Dagens höjdpunkt, en färna på 1.525 g.

Trots att vi egentligen var sugna på abborrefiske i havsmynnande åar i helgen så fick det massiva lågtrycket som hälsat på oss att tänka om. När Anton föreslog färnafiske så kom peppen tillbaks med råge.
Det var längesedan vi fiskade färna, senaste passet lade vi i juni. Eftersom färnan är en art som går att fiska efter året runt och i alla väder så kändes det bara så rätt när jag fick förslaget presenterat för mig. När vi satt i bilen och pressade den tjocka dimman framför oss på vägarna så dök som vanligt drömmen om trekilosfiskar upp i tankarna. Vi är alltid lika förväntansfulla när vi ska fiska färna, det känns varje gång som om drömfisken ligger och väntar på oss under just den där busken som man fått en extra bra känsla för inför det stundande passet.

När vi kom fram och tacklat upp våra spön så tågade vi iväg och hoppade i första steget över nästa hela sträckan och promenerade rakt till platsen där vi kände att det skulle smälla på idag. Anton fick snabbt ut sitt quiverspö och jag själv valde att börja fiska en lokal lite nedströms honom.  Det dröjer inte länge innan jag ser Anton som med irriterade steg kommer och hälsar på mig. Jag ser direkt på honom att han missat en bra fisk. Alla har vi en speciell uppsyn när vi är besvikna och irriterade på oss själva och Anton hade nu klätt sig i den uniformen.

När hans plats vilat en stund så gick han tillbaks uppströms och testade igen. Efter en stund kände jag att mina beten hade legat orörda på alldeles för många heta platser på den här lokalen så jag beslutade mig för att gå uppströms och fiska av sträckorna vi hoppat över. När jag kommer fram till Anton ser han oförändrad ut. Ännu en bränd fisk prövade just nu hans tålamod.

IMG_7088_2
Färnaglädje, man blir glad även om det inte är något monster man krokat på.

Vi knallade båda iväg uppströms och jag valde att presentera min räka bakom en stor gren som blåst av ett träd nyligen och skapat ett bakvatten mitt i ån. Plötsligt och från ingenstans (som vanligt) reser sig min spötopp och jag får slacklina. Jag krokar och får kontakt med en fisk som sprattlar iväg nedströms. Anton assisterar med håven och snart kan jag konstatera att min dag är räddad, en fin fisk på 1.525 g synar håvnätet.

IMG_7096_2
När fisken fått återhämta sig en liten stund i håven så simmade den piggt tillbaks ut i strömmen.

Efter vägning och fotografering får den simma åter ut i ån och mitt humör är nu på topp!

anton_01
Man får vara glad för det lilla!

Dagen kunde senare summeras med en liten fisk landad för Anton och ett par till missade fiskar för oss båda. Även om det inte blev några stora fiskar den här dagen så var vi nöjda och glada efter en fin dag med kul fiske.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather