Archives

All posts by Marc Westrin

Det finns vissa platser i Sverige med särskilt magisk jordmån där alla arter i varje pöl tycks bli stora. Om det dessutom bjuds på extra gratismat i form av till exempel spillvatten från en odling eller mäsk från karpmetare är det värt att vässa öronen och titta närmare på vad mer som simmar där.

I just ett sådant vatten gjorde jag och min kompis Niklas en satsning efter stormört nu i juni. Vilken sjö det rör sig om tror jag att många förstår. Vi är väl inte dom enda specimenfiskarna i Sverige med ögonen på mörtarna i denna pärla. Här kommer hur som helst rapport från våra första 3 dagar!

Vi anlände på torsdagkvällen i kuling och ösregn. Niklas var 3 timmar sen efter att ha jobbat övertid. ”Jag har glömt gasolen och spodden hemma!”, sade han samtidigt som han klev ut ur bilen och klampade sönder mina fina mäskplatsmarkörer. Livet var svårt!

Att loda upp fiskeplatserna var ett hundjobb från gummibåt i åskstormen. Tjock, trasslig vattenpest täckte nästan hela viken. Ett djupområde med stenbotten identifierades trots allt till sist. Där placerade vi 2 boltspön med nedklippta små boilies på håret och mäskade ganska generöst.

På närdistans växlade vi boltfisket med feederfiske med maggot. Här var vi betydligt mer sparsamma med maten i mäsket för att inte mätta dessa relativt små fiskar. Som en anpassning till sjögräset valde vi att använda helikopterriggat feedertackel med lång lina till sänket. Om det var rätt tänkt får någon annan svara på, men det skulle visa sig fungera för oss.

Redan första morgonen pep det försiktigt i Niklas larm. En liten fisk följde snällt med in. Med ett vrål lät Niklas antyda att det var dags för håvning av den största mört vi någonsin sett!

sdr

1290 gram! Sommaren är räddad!

Återstår endast att fira en lyckad satsning med midsommarsill och nubbe i karpstolen resonerade jag, men Niklas insisterade på att vi borde fortsätta toknöta med feederspöna. Morgonen efter fick han rätt när feedertoppen bockade och även jag kunde väga in en pigg mört, gott och väl över vad jag för min del sett som drömvikten!

cof

Så här glad blir man över 1190 gram mört.

I övrigt höll sutarna oss på tårna hela helgen. Brutalt byggda fiskar med framtiden för sig!

burst

Fina sutare upp till 3150 gram stod för underhållningen.

På söndag eftermiddag, just innan vi skulle packa ihop,  rev det iväg på ett distansspö. Karp! Stor karp. Vi hade planerat för bonusar och slänger oss direkt i gummibåten för att snabbt möta karpen halvvägs ute på säkert avstånd från växterna. Det hela går snabbt och enkelt utan missöden.

IMG_0456

Man skall respektera den gamla. ~70 år och 15,4 KG

Helgen till ända. Slutet gott, allting gott. Stort tack till de storfiskare och legender som delat med sig av sina erfarenheter till oss. Jag önskar alla som drömmer om en jättemört ett stort lycka till!

Viktigt att tänka på är att fiska med respekt för de lokala karpfiskarna som förvaltar ett sådant vatten. För vår del handlade det bland annat om att vara redo med ordentlig karphåv, karpmatta, stor vågsäck samt att fiska med så grov utrustning man kan som ändå möjliggör riktat mörtfiske. Det gäller allt från spö och lina till tafs och krok. Du bör även kunna dra på storkarpen utan att lämna den med ofrivillig piercing och avsliten lina. Det lättare feederfisket fokuserades i första hand på närmre distans och inte på platsen där karpen uppenbarligen höll till för dagen! Detta vinner vi alla på.

received_10216060059964732

En vacker liten linjär.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

När man säger klorocka tänker säkert många på mete från Gullmarsfjordens is (ännu fler tänker troligtvis att de undrar vad klorocka är för något). Vissa andra tänker kanske, liksom jag, på det ganska ofiskade bestånd som stryker längs djupbottnarna i Öresund!

I lördags var jag och Niklas ute på en efterlängtad satsning. En lovande plats där mjukbotten möter en hårdare struktur hade valts ut och med rapporter om tidigare bifångster av klorocka så kändes läget hoppfullt. Planen var tydlig och klar. Med hjälp av motorguiden skulle vi ankra upp på den valda platsen. En mäsksäck med hackad sill och räkhuvuden skulle sedan locka in rockorna, som ju är kända för sitt luktsinne. Vanliga pillemetespön fick duga fint och bakom ett glidbomstackel med 100 g bly fiskades sillfilé och räkstjärtar på stl 1-2 enkelkrokar. Om detta sedan var ett bra upplägg får någon annan svara på. För oss var det första gången vi fiskade rocka.

rimg0303

Ett apelsinnät med hackad sill och räkhuvuden tyngs ned med 800 g pilk. Ett ismetespö i en spöhållare agerar vinsch.

 

Större delen av dagen förlöpte utan överraskningar. Vi trivdes som broskfisken i vattnet där vi stilla satt och drack kaffe mitt på havet, en mulen och stilla decemberdag. Som väntat lockade mäsket in otroliga mängder vitling och sandskädda. De flesta av dessa fick återvända till djupet, andra mer olyckligt lottade gjorde räkhuvudena sällskap i mäskpåsen. Vid tretiden krokar Niklas ett försiktigt hugg och börjar veva in en förmodad sandskädda. Han ropar såklart att ”Nu sitter klorockan!”, ivrigt påhejad av mig, så som man gör för att hålla spänningen uppe när fisket är trögt. När fisken bryter ytan byter ropen karaktär från skämt till allvar! Det är ju faktiskt en rocka!

rimg0289

Liten men efterlängtad.

Det är långt ifrån den största rockan i havet men som en början på satsningen och som kvitto på att vi gjort rätt så kunde vi inte varit mer nöjda! Förhoppningsvis blir det fler försök i framtiden. En över kilot skall nog inte vara ett omöjligt mål.

rimg0279

Försvarställning! Den rullar ihop sig till en taggig boll när den blir hotad.

 

rimg0296

Klassisk klorockeposé

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Jag har under flera år gått och klurat på möjligheten att fiska kokanee i Sverige. Det är en stationär variant av den havsvandrade nordamerikanska laxarten sockeye, på svenska kallad indianlax. I sötvatten blir den vanligtvis inte mycket större än halvkilot men anses vara en mycket fin sportfisk med många hängivna anhängare. I Sverige sattes den ut i ett antal vatten på 50- och 60-talet men mig veterligen har inget rekord någonsin registrerats. På de flesta platser dog laxarna ganska snabbt ut, men i ett par fall har det rapporterats förekomst av lyckad lek även senare i tiden. Frågan var om de fortfarande fanns kvar?

RIMG0147

En stilla jämtländsk tjärn

I sommar blev det äntligen tillfälle att testa. Efter 90 mil enkel resa kunde jag med spöt i näven snubbla ur bilen. Tjärnen låg helt stilla, bortsett från dom stora stim elritsa som följde mina fotspår för att äta av det som virvlat upp från botten när jag smög längs de brant sluttande stränderna. Just som tvivlet börjat sätta in bockade sig mitt lätta spö för en vilt kämpande laxfisk. I vattnet såg den större ut än jag förväntat mig, säkert en bit över halvkilot. Den kämpar hårt på kort lina och drar ut i en rusning ner mot botten där den går fast i ett sjunket träd. Helvete.. Tappade jag precis ett Svenskt rekord? Vad kan det annars ha varit?

Följande timmar fiskar jag maniskt. Mystiska silverblanka fiskar hånar mig med jämna mellanrum genom små hopp och vak.

RIMG0220 (2)

Nordamerikanska taktiker. Krydda med en maggot och pilka hem. Glidande riggning, annars skakar dom sig loss!

 

Detta initiala misslyckande följs av en stenhård satsning på 4 dagar, där jag slutligen lyckades landa 8 stycken indianlaxar. Tyvärr ville den stora fisken över halvkilot inte hugga igen. Istället är det tydligt att snittet på de vuxna fiskarna är dryga 2 hg. Trots detta bjuder samtliga på otroligt kul fighter med många vilda hopp och huvudskakningar. Jag har aldrig varit med om en fisk som varit svårare att behålla på kroken!

RIMG0239 (2)

En standardlax i tjärnen. 230 g.

Toppfisken vägde in på 260 gram och högg tidigt en morgon. Innan vittnen till vägning hade vaknat så hann den tappa 10 gram. Vågen är alltså nu inskickad för kontrollvägning hos sportfiskarna för vikten 250 gram och jag håller tummar och tår att den visar sig stämma. I så fall kniper det en åtråvärda titeln som det viktmässigt lättaste sportfiskerekordet i listorna.

dav

En bjässe på 250 gram. Kan bli rekord.

Fisket skedde som ett provfiske i Ragunda FVO och det finns ännu inga kort att köpa till tjärnen, men i skrivande stund tas det fram regler för ett fiskekort som skall ta hänsyn detta mycket speciella fiskbestånd och dessa ganska känsliga indianlaxar. Så för den som är intresserad av att själv försöka ta ett rekord på indianlax kommer chansen förhoppningsvis finnas inom en inte allt för avlägsen framtid.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Vår längs Skånes kuster. Som vanligt öser de rutinerade trollingteamen upp storlax efter storlax med sina väloljade fiskemaskiner till båtar. Resten av oss är ofta förvisade till att stå och drägla längs kajen, alternativt anlita en guide. Vill man ut och trolla själv sägs det ofta att laxen hugger över mer än 50 meters djup. Betyder detta att plånboken också bör vara minst 50 lax djup för att ha råd med trollingutrustningen?

Efter att under föregående säsong lagt ett par tveksamma trollingpass med en hostande 8 hk  utombordare, förvisso ofta med lax i båten, blir svaret ett rungande – ”Nja, kanske inte!”

Har man en båt man känner sig trygg i så behöver laxtrolling inte vara något komplicerat. När jag nu fått tillgång till en Ryds 435 såg jag möjligheter uppenbara sig. Ett gäng spöhållare, en handfull paravaner och några billiga trollingkit från Fladen införskaffades snabbt, och jag hade fortfarande pengar kvar till potatis och hollandaisesås.

En tidig lördagsmorgon stävjade jag och min far ut till de välkända positionerna utanför Simrishamn. 4 beten sattes med varierande mängder bly att fiska mellan 2 och 5 meter under ytan bakom sidoparavanerna. 2 spön riggades att fiska något djupare direkt bakom båten med hjälp av djupparavanerna.

Första delen av dagen förlöper stillsamt men vi njuter i fulla drag av finvädret och betena dansar förföriskt fram i 2.5 knop bakom båten. Helt klart är vi minst kittade av alla fiskare här ute men vi är på plats och när som helst kan en stor lax klippa betet. Strax efter lunch börjar lodet teckna fina ekon. Inte långt senare knarrar det till i ytterspöt, fiskat med en oblyad toby salmo. Farsan greppar spöt och drillar lugnt och metodiskt en fin lax till båtkanten. 8.5 fenklippta kilo vägs den till och utgör inte bara personbästa och en fin start på säsongen, utan blir även flera suveränt goda middagar framöver.

RIMG0122 (2)

Gammal är äldst- när han väl fiskar brukar han också fånga.

RIMG0126 (2)

En brokig trollingutrustning.

 

Havet är nerlusat med lax och tycker man som jag att en fin lax i båten är lika med succé, så är det inte svårt att lyckas även med relativt enkla medel! Fler spön och avancerad teknik kan få komma efter hand.

Ut och fiska!

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather