_MG_1906

Igår morse körde fyra trötta gubbar av Öresundsbron påväg hem efter en vecka i Frankrike. Närmare bestämt Lac de Villedon, ca 40 mil söder om Paris. Även fast ögonlocken hängde nere vid knäskålarna kunde vi med god ton och breda leenden säga god morgon och skiljas åt varsitt håll. Nedan kan ni följa resan i korta drag och ta del av en liten bildorgie från framförallt min, men även andras och andras kameror.

IMG_1393

24 taggade karpfiskare styrde för drygt 10 dagar sen kosan söderut mot ett av Frankrikes hetaste karpvatten. Rapporter från tidigare fisken pratade om mängder med fisk över 20 kg och enstaka bumlingar över 30. Så visst fanns det höga förväntningar. Tyvärr hade vädret vridit en vecka innan vi kom ner och det kryllade av bloodworms överallt. Fisken hade slutat äta bullar och fokuserade bara på de röda små åbäkena. Men inte skulle väl det stoppa oss, så vi tog ett par öl, drog ett par garv och sen var det dags för lottning.

_MG_1670

Jag och Johan Emmertz hade slagit våra påsar ihop och efter lottningen kunde vi konstatera att swim nr 5 skulle bli vårt hem för de närmaste dagarna. Ett underbart swim med en stor lerplatå nere vid vattnet och ett par kliv upp för slänten bakom väntade en fin gräsmatta, perfekt för vårt lilla gröna bivvy-samhälle.

IMG_1735

Med fanan i topp slet vi på runt den natursköna sjön och trots riktigt segt fiske så gav det resultat. På 24 fiskande hade vi efter en vecka ca 90 ståtliga karpar landade och utöver det en handfull störar. Inte helt pjåkigt resultat för att vara en av de värsta fiskeveckorna i vattnet för iår.

_MG_1859

De flesta fiskade med SL-bullar från SBM eller våra billigare bullar från butiken och det verkade under korta stunder få karparna att stoppa ner snoken och äta. För det mesta var det bottenbeten som gällde, men även någon snowman och en och annan wafter. Enkla presentationer och ett aktivt spanande efter fisk gav i slutändan utdelning.

_MG_1680

Nedan följer ett axplock av de fiskar som landades på femman. Vi börjar med resans största fisk på stöddiga 23,84

_MG_1500

Tätt följt av två grymma 21:or.

_MG_1774 _MG_1761

Alla var inte stora, men underbart välkomna.

_MG_1648

IMG_1633

Sen kom de stora igen. Konstigt nog kom de oftare på högerkanten….och jag fick nöja mig med att agera förste håvman åt Karpjesus.

_MG_1608 _MG_1579

Även ett par fjällor kom på besök.

IMG_1840

_MG_1475

Nätterna var till stor del kolsvarta, så Viktor Jensen passade på att glida förbi och skänka oss lite extra ljus under kvällens sista timmar.

_MG_1401

Sen kom den sakta krypandes…mörkret…

_MG_1624

…och det gjorde även Karpjesus.

IMG_1446

…och håvmannen.

IMG_1924

Tyvärr kan jag inte dela mer bilder nu. Abstinensen blir för påtaglig. Jag vill bara ner igen och revanschera. Men trots fiskesug och ångestkrämpor passar jag på att dela med mig av den fantastiska finalen när Niclas Nilsson klippte till med en riktigt vacker morgonkarp, inför publik, med bara minuter kvar på resan.

_MG_1936 _MG_1969

 

Ett stort tack och bra fiskat hälsar Fiskekompaniet till alla som var med, i synnerhet till alla som kämpade på i sjöns, för veckan, mindre produktiva swim. Ni är hjältar allihopa. Ingen nämnd, ingen glömd. Nedan följer ett par (långt ifrån alla) fångster den veckan. Vi börjar med ett utlands-PB till Fiskekompaniet själv.

22375387_10154821992645951_809974458_o

22368845_10155194387254755_114329722_o    22282132_1932570773436732_7655149542506823234_n

22195974_1932574150103061_2811378291663698637_n

22449479_1479947965394234_799988668_o

22281942_10155192414999755_3326532576708362133_n 22281769_1932681050092371_1708464359222429222_n 22195497_1932572780103198_864258613047253845_n 22279572_1932576933436116_4236230945009632076_n 22228449_1932576296769513_8520348197871832759_n 22195441_1932571876769955_7057125263554451665_n 22228675_1932573210103155_3310304813106603345_n

 

 

 

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

I helgen körde jag och min gode vän Alexander Björk en spontanare till Älvkalreby för att avnjuta lite höstfiske. Redan när Alexander blinkade in vid trafikplatsen längst E4an, kändes det riktigt jäkla bra. Rapporterna från tidigare veckor var fenomenala och oddsen var verkligen på vår sida.

_MG_1349

När vi sladdade in på parkeringen för att kolla in vattenståndet blev vi lite smått överraskade, det gick nämligen enormt mycket vatten i älven. Den goa känslan byttes ut mot en gnagande oro och det vart inte många timmars sömn den natten. Redan vid 05:30 var vi på plats och såg att vattnet var precis lika högt som kvällen innan, och det gick i en rasande takt. När vi köpt våra kort för helgen var det bara sätta igång, nu skulle det nötas.

_MG_1329

Många timmars resultatslöst fiske fick oss att inse att flötmete var medicinen, och kanske skulle ge oss ett bra slut på resan. Så vi valde att fokusera på det under sista dagen. När helgen passerat var vi trötta, smått besvikna men samtidigt euforiska och fantastisk glada. Ett komplett fiasko hade under sista dagen betalat sig tillbaka och gett Alexander en flötmetad id på 3230 g. En sjuk fisk från dalälven och en oerhört vacker skapelse att beskåda, fota och returnera. Utöver det lyckades vi ändå landa en handfull vimmor, björknor, mörtar, stämar och ett oräkneligt antal bronsplåtar i tvåkilosklassen.

IMG_1300

Älvkarleby är en otrolig plats, full av överraskningar och jag rekommenderar alla som inte varit där att åka dit. Trots segt fiske så finns det alltid möjligheter, så länge man nöter på och hittar ”metoden för dagen”.

_MG_1340
Skitfiske på er!

 

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Jag är alltid lite extra spänd under juni, varje år. Denna härliga semestermånad som egentligen ska kantras med lugn och ro kantras nu av nervositet inför vädergudarnas beslut.

Det är nämligen prime time för fiske ute på djupen och med lite flyt är vindarna förhållandevis svaga. Sedan förra året hade i pratat mycket om att rikta fisket efter håkäring och nu var det äntligen dags. Daniel Lindblom från Team Navia hade letat rätt på en het brant som vi skulle ta oss an under ett par dagar bakom spöna. Tillsammans med Daniel, Andres Christensson och Rickard Larsson skulle det bli en underbart trevlig och i synnerhet unik tur ut på brådjupen.

IMG_9215

Det blåste en del den natten när vi lämnade hamn och i fem knop pressade vi oss igenom gammal krabbig sjö, hela vägen ut till områdena runt 10-gradarn. Passande nog hade ovädret mojnat och vi kunde börja fiska direkt när vi kom fram. Det som hände sen går till historien som ett av de sjukaste fiskepassen i våra liv.

_MG_9239

Turen började med två fina blålångor, varav en riktigt stor som passerade det svenska rekordet med marginal, såklart var det Daniel som stod för den bedriften. Senare under dagen kom det upp ett gäng fina vitrockor mellan 7,5 – 9,5 kg och ett gäng stora svarthajar som ovägda fick simma tillbaka hem.

_MG_8960

IMG_9050

Timmarna gick och vi nästan plågades av mängden lubb vi pressade upp från djupen, många riktigt stora och antalet över 10 kg var omöjligt att hålla räkningen på. Några finare pjäser blev det och jag kunde räkna in ett par nya personbästa med en topp på 12,6 kg. Rickard passade på att baxa upp en otrolig lubb på drygt 13,5 kg. En mycket imponerande fisk.

_MG_9039

 

_MG_8974

Mitt i lubba-rallyt så hände det. Anders krokade i något som kändes betydligt tyngre och efter en spännande drillning såg vi turens första käring dyka upp ett par meter under båten. Efter det vet ingen vad som hände. Håkäringarna vart som galna och under följande timmar kunde vi räkna in sju landade fiskar och tre tappade.

_MG_9268

Anders passade på att slita upp två stycken och Blomman 4 st med ett nytt båt- och personbästa på 247 cm. Hajen var fet som en tunna och det hade varit väldigt roligt att få reda på vikten. Men med etik och fiskens bästa i först hand så mättes alla de stora fiskarna vid sidan av båten. De fiskar som fick syna durken, hade antingen svalt illa eller var så pass behändiga att de enkelt kunde lyftas in med snara.

_MG_9121

_MG_9161

Strax innan den stora håkäringen lyckades Daniel med ytterligare någon vansinnigt. Ett par kaxiga rusningar skvallrade om någonting annat än håkärring och efter en svettig fight kunde han räkna in en riktigt fin hälleflundra till vår unika tur.

_MG_9191

Första natten satt jag ensam och vaktade och mellan lubbar och svarthajar kom jag i kontakt med någonting tyngre. Efter att ha iakttagit hajfighter under hela dagen kunde jag konstatera att även detta var en haj. Jag ropade på de andra men ingen vaknade. – Jag skriker ordentligt när jag fått upp den till 100 m, tänkte jag. Vid 260 m klev fisken av och med hjärtat i halsgropen lommade jag tillbaka till min plats, tomt stirrande på de guppande stormfåglarna.

_MG_8942

Det var inte förns sent nästa dag som jag fick chansen igen. Daniel hade precis bränt en enorm fisk som var så pass tung att han knappt fick upp spöt från relingen. Med tanke på att vi fångat en 247 centimeters innan slog vi fast att detta var en betyyydligt större fisk. Hajen rullade som vanligt upp sig längst tafsen och i detta fallet lyckades den fullkomligt demolera 1,8 mm nylon. Vad som kändes som ett par minuter senare krokade även jag i något tung. En fisk jag helt enkelt inte kunde rubba. Efter ca 15 minuters fight hade jag fått upp hajen ungefär 5-10 m från botten, tack vare att fisken rullade längst linan, och efter det fortsatte den bara stånga på som inget hänt. I ett sista försök att ta sig ner mot botten igen vart det helt enkelt för hög press på mina grejer och flätlinan gick rakt av.

_MG_9274

Resultatet av detta fiasko är en mardröm jag kommer bära med mig tills den dag jag fått revansch igen. Ett par minuter innan hemfärd så går även Rickard i en haj, en bättre fisk som efter en riktigt svettig fight landas tryggt.

_MG_9298

Ett stort tack till alla på båten och i synnerhet havsfiskeikonerna i Team Navia som låter mig följa med på dessa äventyr. Fåtal stunder är så unika som dessa.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Igår var Kristoffer och Manfred ute en tur på sundet och bankade lite torsk tillsammans med gänget på Landskronabåtarna. En supertrevlig söndag som trots snöblandat och skygga torskar, bjöd upp till många skratt och glada miner. Det är alltid ett sant nöje att åka ut med Landskronabåtarna, då dessa grabbar verkligen ger allt för att samtliga gäster på båten ska få fisk och ha det trevligt.

_MG_6757

Fisket var som sagt riktigt segt, men trots detta blev det en hel del torsk med toppar på 11,2 och 10,4 fördelat på två båtar. Kristoffer och Manfred fick nöja sig med ett par fina mattorskar och hoppas på att komma ut på stortorsk-revansch snart igen. För visst går det en och annan stortorsk i öresund, det handlar bara om att komma ut tillräckligt ofta.

_MG_6753

Hoppas verkligen att ni kommer ut på lite torskfiske i vinter, för det är otroligt kul när man träffar rätt dag. Med lite kaffe i koppen och en stor portion torskbankarnerver, kan ni bli lika glada som Kristoffer.

_MG_6747

 

Vi ses i butiken.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

När man säger klorocka tänker säkert många på mete från Gullmarsfjordens is (ännu fler tänker troligtvis att de undrar vad klorocka är för något). Vissa andra tänker kanske, liksom jag, på det ganska ofiskade bestånd som stryker längs djupbottnarna i Öresund!

I lördags var jag och Niklas ute på en efterlängtad satsning. En lovande plats där mjukbotten möter en hårdare struktur hade valts ut och med rapporter om tidigare bifångster av klorocka så kändes läget hoppfullt. Planen var tydlig och klar. Med hjälp av motorguiden skulle vi ankra upp på den valda platsen. En mäsksäck med hackad sill och räkhuvuden skulle sedan locka in rockorna, som ju är kända för sitt luktsinne. Vanliga pillemetespön fick duga fint och bakom ett glidbomstackel med 100 g bly fiskades sillfilé och räkstjärtar på stl 1-2 enkelkrokar. Om detta sedan var ett bra upplägg får någon annan svara på. För oss var det första gången vi fiskade rocka.

rimg0303

Ett apelsinnät med hackad sill och räkhuvuden tyngs ned med 800 g pilk. Ett ismetespö i en spöhållare agerar vinsch.

 

Större delen av dagen förlöpte utan överraskningar. Vi trivdes som broskfisken i vattnet där vi stilla satt och drack kaffe mitt på havet, en mulen och stilla decemberdag. Som väntat lockade mäsket in otroliga mängder vitling och sandskädda. De flesta av dessa fick återvända till djupet, andra mer olyckligt lottade gjorde räkhuvudena sällskap i mäskpåsen. Vid tretiden krokar Niklas ett försiktigt hugg och börjar veva in en förmodad sandskädda. Han ropar såklart att ”Nu sitter klorockan!”, ivrigt påhejad av mig, så som man gör för att hålla spänningen uppe när fisket är trögt. När fisken bryter ytan byter ropen karaktär från skämt till allvar! Det är ju faktiskt en rocka!

rimg0289

Liten men efterlängtad.

Det är långt ifrån den största rockan i havet men som en början på satsningen och som kvitto på att vi gjort rätt så kunde vi inte varit mer nöjda! Förhoppningsvis blir det fler försök i framtiden. En över kilot skall nog inte vara ett omöjligt mål.

rimg0279

Försvarställning! Den rullar ihop sig till en taggig boll när den blir hotad.

 

rimg0296

Klassisk klorockeposé

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Vinnarna av  ÖDCC 2016 (Björn Lindholm & Sigge Larsson) vann traditionsenligt en helgs fiske i Tegelbruksdammen i Lomma. När jag pratade med grabbarna satt de i bilen påväg ner mot Skåne. Förväntningarna var skyhöga och förutsättningarna inför helgen såg inte tokiga ut de heller.

14212549_1716663748589751_6768833637123751841_n

Jag (Manfred Isberg) och Johan Emmertz mötte upp grabbarna runt lunch och tog en sväng runt dammen. Det är alltid spännande att komma till ett nytt vatten och varenda feature i sjön blir högintressant. Samtalen gick heta om plaster, tidigare fångster och olika beten – kanske de goaste snacken som finns.

Jag och Johan lämnade de två supertaggade ÖDCC-vinnarna till sitt och begav oss sakteligen åt varsitt håll, det var ju trots allt fredag och vi skulle ut på vårt.

Senare på kvällen drog jag ett kort sms till Björn och kollade läget. Då fick jag höra att Mikael Emmertz också varit nere och peppat grabbarna och delat med sig utav sin kunskap. Tyvärr var det ingen fisk landad vid den tiden och jag märkte en lite oro mellan raderna. Många tror nämligen att Tegelbruksdammen är lättfiskad, men det är den faktiskt inte. Är fiskarna inte på humör så kvittar det vad du än gör och de kan förändra beteende ikapp med att vinden byter riktning. Har du däremot karparna på din sida så kan du ha riktigt trevligt fiske, dock så utmanas du då av mängder med snags och brutalt starka fiskar.

När jag vaknade upp nästa morgon möttes jag av en bild på en fin liten fjällis och sen fortsatte det bara att strömma in bilder.

14528170_10207858076232218_522694233_n

14542647_10207858075192192_34789005_n

Totalt blev det fem landade och ett gäng tappade fiskar.

14580323_10207858074472174_98142250_n

Toppfisken på 17960g fångades av Björn. En riktig superfisk och nytt PB, hjärtliga gratulationer från både FK Rutilus och Fiskekompaniet.

14601134_10207899853916634_4930058257120591134_n

Samtliga fiskar tog på en SL2 hardhooker + en nerklippt WS från SBM. Summa sumarum: Grabbarna var supernöjda med helgen och kommer definitivt vara med och slåss om förstapriset i ÖDCC nästa år igen.

 

14569816_10207858074752181_608211207_n

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather
_MG_3577

Horndjäfvul.

 

Förra helgen var Manfred och Calle uppe på östkusten för att ta sig en dust med hornsimporna. En resa vi båda tänkt på under en längre period men aldrig lyckats komma till skott med, men nu var äntligen båten på trailern och bagaget packat för simpafiske. Vi körde de 4 timmarna upp förbi Växjö och längst kringelkrokiga vägar ända ut till kustbandet. Då vi lyckades komma iväg ganska tidigt gav vi simporna ett försök redan första kvällen.

_MG_3490

Aktivt simpafiske är superspännande.

Isande kyla mot fötterna när båten trailades i och det kan inte varit mer än 11-12 grader. Inget badväder direkt. Vindarna låg ändå okej så vi tog chansen och gav oss ut i skymningen. Det tog ett litet tag att hitta rätt botten men efter någon timme så började vi få koll på området. Vi fiskade i en brant från 29 till drygt 40 m och tog oss sakta fram med hjälp av båtens motorguide. Vi lyckas lura upp ett par arma skrubbor innan första simpan satt, ingen bjässe men rätt art i båten. Så vi fiskade på in i natten och resultatet var inget att skryta med. Både horn- och rötsimpa i båten, båda 25 gram under storfiskvikt. Vi beslutade oss att ge oss för kvällen och försöka få några timmars sömn innan solen gick upp igen.

 

_MG_3460

Archipelago Banx

 

Dag två kunde inte ha börjat bättre. Vi lyckades hitta en otroligt fin sänka på drygt 40 meter och där hittade vi även hornsimpan. Under typ en timme fick vi uppleva ett sjujäkla simparally och efter ett tag tappade vi räkningen på antal storfiskar som synat durken. Minst sagt magiskt. Med en toppfisk på 380g beslöt vi oss för att börja leta efter rötsimpan istället och så fick det bli.

_MG_3542

Storfiskdubbel.

 

_MG_3502

Calle 380 g horn.

 

_MG_3596

Manfred 375 g horn.

 

Rötsimpan visade sig vara svår att komma i kast med och vi ägnade resten av dagen åt att fiska av nya platser. Många fina rötisar runt 350 kom upp men de riktigt stora var blyga. Så pass blyga att vi nästan var på väg att ge upp ett tag. Men trots blodsockerfall och ökande vindar så fortsatte vi. När klockan slog eftermiddag så blev det stumt i spöt. Jag hade fastnat mellan två stenar och fick ge lite slack. I slacket kom  hugget och därefter storsimpan. Yesyesyes, äntligen en 400+ i båten vrålade vi. Calle var på väg upp med sina grejer för att assistera mig med fotografering. Men blev övertalad att låta grejerna ligga en stund; sekunderna senare small det till i grejerna och storsimpa nr 2 var ett faktum. Det kändes verkligen underbart att lyckas med båda simporna under en dag och detta fiske är något vi definitivt ska testa igen.

_MG_3635

Manfred 415 g röt.

 

_MG_3687

Calle 405 g röt.

 

Tills vi hörs igen, skitfiske!

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Philip Holmström, Jonathan Löthman, Kalle Percin och Filip Hemberg möttes upp i Staffanstorp klockan 05:30 på morgonen för att packa bilen full med utrustning och bege sig ner mot Poppelsjön i Danmark, för en dags störfiske.

06:30 parkerade vi bilen på Poppelsjöns parkering och gick ett varv runt sjön. Det var en fin morgon och vi lyckades hitta tre fina sträckor som vi delade upp oss på. Efter bara ett par minuter var grejerna på plats och innan någon visste ordet av så hade Hemberg landat sin första stör. Efter den fiske var det som att någon drog ut pluggen och vi fortsatte att ösa fisk hela morgonen.

Filip Hemberg

Filip Hemberg

Jonathan Löthman

Jonathan Löthman

Kalle Percin

Kalle Percin

Vi fick uppleva ett sjukt fiske med ett antal dubbel hugg och kraftiga fajter, detta pågick fram till 12 tiden då huggen fortsatte men kom lite mer sporadiska och så fortsatte resten av dagen. Men de stora fiskarna visade sig ändå mest under eftermiddagen och kvällen.

Philip Holmström

Philip Holmström

Philip Löthman

Philip Löthman

 

När vi summerade dagen kunde vi räknade till 30 landade störar på fem killar. Och utöver det så belönades alla med minst en fisk över 11 kg.

 

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Efter att inte ha rört vid ett karpspö sen vårt galna fiske i franska Abbey Lakes för ca en månad sen, var abstinensen stor. Jag fick tillstånd av min bättre hälft att starta semestern på bästa möjliga sett och valde ett av mina absoluta favoritvatten. Ett vatten som inte håller några jättekarpar, men är lynnigt som tusan.

Dödlig combo.

 

Tidigare i år har jag lagt två pass som gett mig en fisk. Så nu fick det bli ändring i taktiken. En del förmäskning med partiklar, Rod Hutchinsons Squid&Octopus och Fiskekompaniets egna monstercrab boilies skulle göra susen.

Lade ut första spöet vid 13-tiden i lördags, Kl 19 hade jag haft sex run! Vad f-n är det som händer? Brutala napp avlöste varandra. Efter en sömnlös natt med ytterligare några karpar o linpåsimningar lugnade det ner sig.

Största fjällisen än så länge på 8,56 kg.

Största fjällisen än så länge på 8,56 kg.

Vacker fisk på 7,16 kg.

Vacker fisk på 7,16 kg.

Stark fjälla på 7,53 kg.

Stark fjälla på 7,53 kg.

Grym potential på den spegeln!

Grym potential på den spegeln!

I skrivande stund sitter jag och väntar på större fisk. Har ytterligare ett spännande dygn framför mig.

 

 

Mio

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Jag har under flera år gått och klurat på möjligheten att fiska kokanee i Sverige. Det är en stationär variant av den havsvandrade nordamerikanska laxarten sockeye, på svenska kallad indianlax. I sötvatten blir den vanligtvis inte mycket större än halvkilot men anses vara en mycket fin sportfisk med många hängivna anhängare. I Sverige sattes den ut i ett antal vatten på 50- och 60-talet men mig veterligen har inget rekord någonsin registrerats. På de flesta platser dog laxarna ganska snabbt ut, men i ett par fall har det rapporterats förekomst av lyckad lek även senare i tiden. Frågan var om de fortfarande fanns kvar?

RIMG0147

En stilla jämtländsk tjärn

I sommar blev det äntligen tillfälle att testa. Efter 90 mil enkel resa kunde jag med spöt i näven snubbla ur bilen. Tjärnen låg helt stilla, bortsett från dom stora stim elritsa som följde mina fotspår för att äta av det som virvlat upp från botten när jag smög längs de brant sluttande stränderna. Just som tvivlet börjat sätta in bockade sig mitt lätta spö för en vilt kämpande laxfisk. I vattnet såg den större ut än jag förväntat mig, säkert en bit över halvkilot. Den kämpar hårt på kort lina och drar ut i en rusning ner mot botten där den går fast i ett sjunket träd. Helvete.. Tappade jag precis ett Svenskt rekord? Vad kan det annars ha varit?

Följande timmar fiskar jag maniskt. Mystiska silverblanka fiskar hånar mig med jämna mellanrum genom små hopp och vak.

RIMG0220 (2)

Nordamerikanska taktiker. Krydda med en maggot och pilka hem. Glidande riggning, annars skakar dom sig loss!

 

Detta initiala misslyckande följs av en stenhård satsning på 4 dagar, där jag slutligen lyckades landa 8 stycken indianlaxar. Tyvärr ville den stora fisken över halvkilot inte hugga igen. Istället är det tydligt att snittet på de vuxna fiskarna är dryga 2 hg. Trots detta bjuder samtliga på otroligt kul fighter med många vilda hopp och huvudskakningar. Jag har aldrig varit med om en fisk som varit svårare att behålla på kroken!

RIMG0239 (2)

En standardlax i tjärnen. 230 g.

Toppfisken vägde in på 260 gram och högg tidigt en morgon. Innan vittnen till vägning hade vaknat så hann den tappa 10 gram. Vågen är alltså nu inskickad för kontrollvägning hos sportfiskarna för vikten 250 gram och jag håller tummar och tår att den visar sig stämma. I så fall kniper det en åtråvärda titeln som det viktmässigt lättaste sportfiskerekordet i listorna.

dav

En bjässe på 250 gram. Kan bli rekord.

Fisket skedde som ett provfiske i Ragunda FVO och det finns ännu inga kort att köpa till tjärnen, men i skrivande stund tas det fram regler för ett fiskekort som skall ta hänsyn detta mycket speciella fiskbestånd och dessa ganska känsliga indianlaxar. Så för den som är intresserad av att själv försöka ta ett rekord på indianlax kommer chansen förhoppningsvis finnas inom en inte allt för avlägsen framtid.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather